Japanska har rykte om sig att vara ett extremt svårt språk att lära sig. Det är naturligtvis sant att det är mycket svårare för en svensk att lära sig japanska än till exempel franska eller spanska, framför allt därför att japanska är så mycket mer annorlunda svenska jämfört med franska eller spanska. Men det finns också saker med japanska som är relativt lätta för en svensk att lära sig, till exempel grammatik och uttal. Det är därför inte alls någon omöjlighet att lära sig några enkla fraser om man åker till Japan. Den som gör sig besvär kommer upptäcka att det är en mycket uppskattad färdighet.

Några fraser

Lång vokal skrivs med cirkumflex över vokalen, t ex “ô” för ett långt o.

Tack = Arigatô （ありがとう）、Dômo （どうも）、Dômo arigatô （どうもありがとう）

Hej, goddag = Konnichi wa （こんにちは）

Jag heter NN = Watashi wa NN desu （わたしは～です）

Japanska skriftspråket

Det som verkligen är knepigt att lära sig är det japanska skriftsystemet. Till att börja med finns det tre olika teckensystem som man måste lära sig. Till att börja med de två ljudalfabeten hiragana och katakana. Dessa två alfabet är alltså lika det svenska alfabetet på det sättet att varje tecken motsvaras av ett ljud. Hiragana och katakana använder samma identiska uppsättning av ljud, men de 46 grundtecknen i de två alfabeten är helt olika till utseendet.

Grundregeln är att hiragana används för inhemska ord och katakana för utländska låneord. Sedan används även kanji, japanska varianter av de kinesiska bildtecknen, som importerades från Kina troligen under de första femhundra åren av den västerländska tideräkningen. Det brukar sägas att man måste kunna ca 2000 kanji för att kunna läsa en japansk tidning.

Att lära sig japanska

Det är troligen ett omöjligt uppdrag för de allra flesta att lära sig japanska utan att åka till Japan. Antingen kan man ta tjuren vid hornen och åka till Japan utan några förkunskaper, eller så kan man studera innan man åker till Japan. Vilket av dessa alternativ man än väljer så kommer man troligen att börja göra ordentliga framsteg först när man kan öva sig i konversation med japaner.

Ett bra alternativ för den som vill starta i Sverige är att gå en kurs på något av de svenska universitet som erbjuder japanska, till exempel Stockholms Universitet, Göteborgs Universitet eller Lunds Universitet. Här är studietakten tillräckligt intensiv för att man ska ha möjlighet att ta sig över den inledande tröskeln, vilken som sagt är högre än när man läser europeiska språk. Genom universiteten kan man dessutom ofta komma iväg på utbyten till Japan.

KÄLLA!!

 GLÖM INTE MANGATÄVLINGEN! :)

Perfume är en av de mest framgångsrika japanska popgrupperna just nu. Bland annat blev singeln Love the World förra året första technopoplåt att gå in direkt på förstaplatsen på japanska hitlistan Oricon. Bandet består av tre unga söta tjejer, men är egentligen japanska demonproducenten Yasutaka Nakatas skapelse. På senaste albumet Game från 2008 har Nakata skapat en minst sagt slick produktion, där tjejernas röster är processade genom alla möjliga filter. Det är liksom en poäng att det låter robot och “framtid” om rösterna, som på det sättet blir en integrerad del av de välprogrammerade technnobeatsen.

Influenser från klassiska grupper som YMO, men även den skönt drömska kör-sången som Cornelius och Buffalo Daughter utvecklat till perfektion märks på vissa spår. Självklart är detta en skivbolagsprodukt på ett helt annat sätt än ovanstående grupper, men deras andra album Game, releasat våren 2008, innehåller ändå ett par sköna låtar. I några av låtarna, t ex Baby cruising Love och Twinkle Snow Powdery Snow, segar beatsen ihop och blir lite för mycket technopop formulär 1A för min smak. Men de bästa låtarna, som Polyrhythm och Chocolate Disco, är gullig japansk blipblop-techno när den är som bäst. Game är definitivt ett bra album för att kolla in var japansk technopop i mainstreamfåran står just nu.

KÄLLA!!

Det

kanske inte är det första man kommer att tänka på, men faktum är att det inte är någon dum idé alls att cykla i Tokyo. Den största fördelen är naturligtvis allt man kan se när man tar sig fram längs gatorna. Stadens storlek kanske avskräcker, men faktum är att de centrala delarna av Tokyo ungefär ligger inom ett område med en diameter på 10 km.

I det regeltokiga Japan verkar det ibland som att cyklisterna opererar i ett slags undantagstillstånd. Det verkar vara helt ok att cykla på vilken sida man vill av vägen, trots att det i grunden är vänster sida som gäller. Det är dessutom fri fart framåt på de trånga trottoarerna, trots att de ofta är fulla med flanörer och gamla tanter.

Det finns dock några regler som man måste se upp med. Den viktigaste är att se till att ens cykel är registrerad. Polisen lägger enorma resurser på att stå på gatorna och kontrollera detta. Om det inte är man själv som har registrerat cykeln, så måste man se till att veta vem som har registrerat den, för att bevisa att man har lånat cykeln av den personen.

 Annars betraktas det som att man har stulit cykeln, vilket man troligtvis inte vill vara med om. Poliserna är ofattbart nitiska med att spåra upp den som har registrerat en cykel för att kontrollera att den personen har lånat ut cykeln till den som använder den. Läs min blogg Mug shots på cykeltjuven om vad som kan hända om man är oförsiktig.

Den andra regeln är att man måste vara försiktig med var man parkerar cykeln. I grunden är det helt förbjudet att parkera cykeln någonstans utom på särskilda cykelparkeringar med avgift. Det är självklart lugnt att ställa cykeln utanför en butik och gå in och handla. Men om man låter cykeln stå på gatan en längre tid, till exempel över natten, så kan den bli beslagtagen.

Detta innebär att man måste åka och hämta cykeln på ett lager mot en avgift på ett antal 1000 yen. Normalt sätter polisen en varningslapp på cykeln innan detta händer, men det kan vara fråga om att de låter lappen sitta ett par timmar innan de forslar bort cykeln. Att det står en mängd cyklar parkerade på ett ställe innebär alltså inte att de får stå där. Framför allt kring större tågstationer i de centrala delarna av Tokyo är polisen mycket engagerade i denna fråga.

Man brukar kunna köpa enkla cyklar för ca 10 000 yen på billighetsaffärer som Don Quijote. På engelskspråkiga hemsidan Cycle Tokyo finns kartor, info om cykeluthyrning etc.

KÄLLA!